Life4U2see

Iförrgår var T en helt annan kille än han brukar....

När jag kom hem satt han bara och var helt frånvarande.
Ville muntra upp honom med en kram. Så jag kramade om
honom som vanligt och han skrek:
 -AJ! mamma.
-Vad är det?
- Jag har tagit spruta idag mot stelkramp.
Ops!  Ingen hade berättat att han skulle ta vaccinspruta igår.
Han visade stolt upp plåstret på armen.

Han tog det lugnt resten av dagen. Jag bakade en kanel/Kardemumma-
sockerkaka till honom. Det gjorde susen och han blev sig själv senare
på kvällen.

Jag minns.
De killar som var i klassen var så stöddiga och väldigt taskiga 
för de skrämde upp alla som redan var nervösa inför denna dag.
De sa att det skulle göra jätteont.  Minns en tjej hon svimmade.

Men när vi väl var där dagen D. Ja då var jag bland de första som fick
sprutan och det gjorde ju inte så värst ont att ta sprutan men armen
gjorde ont i 1 vecka efteråt.
Men det var bara att slappna av i armen och inte tänka på det så var det
inte så farligt. Men killarna som hade skrämt upp oss, Ja, de skrek högt.
(Det hörde man ju genom dörren när man satt utanför o tjuvlyssnade.)