Snubblar o vrickar tårna nästan.

Imorse höll det på att gå illa....

Skor som stannat mitt framför dörren.
Snubblar mig fram i mörkret. Jag vet att jag borde tända men vill inte.
Vet ju att skorna finns där men ack så kort minnet var.

Varför kan inte barnen ställa skorna i hörnet,  närmare väggen, på skohyllan eller
Någon annanstanns där de inte är ivägen?
Jo, men det är ju klart ungar tänker inte så. De har ju hjärnan fulla av nya upptåg
som måste göras och skorna glöms av i samma ögonblick som de lämnar foten.

Fast så länge jag har mina egna skor där de ska vara så är det ingen fara på taket.
Tänk om jag skulle göra likadant som han? Hmm *funderar
VAD skulle han säga då?
Skulle han bli som jag och börja tjata om att ställa skorna
där de ska vara. Nä, förmodligen inte. 
Men vid enstaka händelser händer det att man blir paff. De gånger som man hör hur Han
säger samma saker tillbaka till mig som jag brukar säga till o tjata om för honom. 
*hi hi.
Då vet man att han lyssnar iallafall. 



 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0