Life4U2see

En glimt ur mitt liv.

Hur ska man kunna leva vidare....

 
Sista bilden
på bättringsväg.

Min älskade pappa. Varför blev du sjuk? Det är inte rättvist. Vill inte tro
att det är sant. Jag är inte tillräckligt stor ännu.  Men det Blir man aldrig.
Går inte att förbereda sig.
Men nu den 14 aug-07 somnade han in helt stilla. Vi hoppades in i det sista
att han skulle klara det . Jag önskar jag var stark som alla andra. Men jag är liten
o svag. Kämpar med gråten. Försöker att hitta på saker för att orka gå ur sängen.
Armar o ben känns som bly. Kan inte andas. Hjälp. Varför ska det vara så svårt.
Jag fanns där för min far när han hade det svårt. Det gör att jag känner mig tillfreds
 med mig själv. Men saknade är ändå så stor. Tårar rinner för mina kinder när jag tänker,
aldrig mer kommer jag kunna se hans Leende ögon mot mig. Aldrig mer kommer jag kunna
höra hans goa röst. Älskar dig.
Min pappa.  Han hoppades att livet skulle bli bättre för mig när jag äntligen kom ifrån...

Jag hoppas att jag aldrig dör sist. Jag kommer gå i bitar för varje som dör före mig.
3 bitar har redan försvunnit från mitt hjärta. Farmor, Farfar o Du Pappa. 

Mina tankar.

Du finns i mina tankar
Du var en snäll man
Jag går i dvala o vankar
Jag vet att jag kan
Men när kommer känslan tillbaka
Jag kämpar uppför
Jag orkar tackvare mina stöttepelare
TACK till er.

Min farmor hon bakade bullar o lärde oss handarbete.
Jag var inte så gammal. När telefonsamtalet kom. Farmor är död.
Hon fick hjärtinfarkt o blev bättre men sen blev hon sämre o dog.
Jag minns begravningen, när vi gick ifrån kistan o då insåg jag att  vi aldrig mer
skulle få se henne. Det var som knivar skar i mig. Vill aldrig uppleva detta igen tänkte jag. 
På något sätt så reste jag mig ur denna sorg. Tyvärr minns jag inte hur det gick till.
MEN jag skulle behöva lite så´n pepptalk nu.

När min farfar dog var det väldigt svårt. Vi pratades vid per telefon VARJE torsdag under
många år. Vem skulle jag prata med nu? Det fanns ingen. Det var tomt. Det tog säkert 6mån
innan jag raderade hans nr ur min tel. Det var jobbigt. Jag älskade min farfar. Han fanns där för mig när jag hade det svårt.
Även där reste jag mig upp o gick vidare.

Men nu när min far är borta är allt så färskt i minnet. Jag försöker ta en dag i taget och andas o kämpa vidare men det kommer ta så lång tid.

Vad händer sen?
Han kommer kanske träffa Alice Timander nu. En konstig tanke kan tänkas men det är så det känns.
Astrid Lindgren o alla andra som är i himlen. För jag vägrar att tro att det är slut.  Tomt o dött. Blommor kommer ju om o om igen. Det kan inte bara vara slut efter det. Nä, det tror jag inte. Varför har man annars levt o jobbat o slitigt för allt som inte betyder någonting egentligen. Nä, nu ska vi fortsätta att leva o må bra.

Rip :(
Ta hand om dig.

Vila i frid .. Hoppas det finns många som finns där för dig nu. Kram

Ja han lever kvar inom oss alla som kände, älskade, såg upp till och nu saknar han. En snällare människa är svårt att hitta men livet är inte alltid så rättvist. Man får ta vara på varje dag och se till framtiden! Kram!