När jag såg på tv tänkte jag på dig
Jag såg på tv och de var en som sa att han skulle göra vad som helst för att få krama
sin döda pappa ännu en gång....
Men då skulle man börja sakna det ännu mer. Vad tror ni? För eller emot?
Fars dag igår
Tände ett ljus och tänkte på min far.
Tanken på att han inte finns bland oss längre är så ledsamt.
Han finns i mitt hjärta och därför med mig alltid.
Det är inte svårt att förstå varför man firar fars-dag,
men det är först när man inte kan fira irl längre som märks o man blir
bara mer påminnd om att man inte kan ge dem en kram.
KRAM pappa
2års dagen :(
Solen skiner som om inget har hänt.
Pappa tänker på dig.
Vid graven....Grattis pappa
Besökte pappas grav igår . Pappa hade fyllt år om han levt.
Min syster och jag och hennes barn åkte dit och vi besökte graven.
Det var regnmoln med lite duggregn när vi kom dit.
Barnen var lite hungriga när vi parkerade bilen vi tog en lunch.
Jag fick en god räkmacka ochen Sarah Bernard kaka.
Syrran tog en bakad potatis och barnen varsin ostfralla.
De är två små charmtroll som springer åt varsitt håll. Så det
gäller verkligen att ha ögon i nacken. Det är en sak att passa dem
hemma inomhus vill jag lova. Men vi klarade oss utan missöden.
Inte ens när vi gick in i blomsteraffären gick det snett. :)
J snusade i luften för all blomdoft. E pekade på alla blommor och
sprang på snabba ben runt o runt. Som en kalv på grönbete.
Vi hittade en gul ros i kruka och det blev en matchande kruka till.
När vi kom till graven var den redan massor med blommor där.
Det var trevligt att se att andra också minndes honom.
Det är ändå känslosamt att åka dit igen. Det kommer upp så mycket känslor
som inte är roligt att uppleva igen. Det gör ont i själen.
Jag är jätteglad att jag har min syster som finns där för mig i ur o skur.
Får lite dåligt samvete för att man inte ger mamma blommor med.
Tänkte på pappa och frågorna hopar sig igen...
Jag tyckte att han var så stark. Han kämpade på in i det sista.
Känner man när det är slut vet man instinktivt att nu funkar det inte mer?
Grät han någon när han satt där i sin ensamhet? Och isådana fall
Varför gråter man inte tillsammans för? Man borde väl ha en axel att gråta ut vid.
Men det gör man oftast inte. Är det för att man känner sig sårbar?
Kan aldrig glömma dig!
Tycker inte om Fars-dag längre :(
Nä, det gör för ont i hjärtat att ens tänka på det.
Fasiken det borde inte göra det. Men jag har ju ingen
far längre att gratta.
Åkte till Kyrgårn och minneslunden och tände ett ljus.
Sen kändes det mycket bättre.
Tycker det är synd att de hittade på en FARS-dag
och MORS-dag. Jag tycker det hade varit bättre att ha en
Happy-Vem-du- vill-fira-dag istället.
Så därför vill jag fira Tomas. GRATTIS :)
Man vänjer sig aldrig vid döden.
Min vän´s pappa har gått bort endast 70år gammal.
Pappan hade varit hälsan själv, nästan aldrig sjuk om man bortser från
en hjärtoperation för 15 år sedan.
Min vän berättade att han hade haft en mycket nära relation med sin pappa.
De pratade med varann varje dag via tel.
Jag fick gåshud när min vän berättade vidare....
Min vän berättade:
- Jag låg och vilade i sängen hemma hos mina systrar med ryggen mot dörren och hörde
hur "någon" öppnade dörren och sedan stängde den. Jag orkade inte vända mig om för
att se vem av hans systrar som ville honom något.
När han sedan frågade dem:
- Vem öppnade dörren utan att säga något till mig? Ville ni något?
Systrarna svarade båda två att ingen av dem hade ens varit uppe på övervåningen eller
tittat till honom för att de visste att han sov.
-Konstigt jag hörde ju att ni öppnade dörren och stängde den.
Tänk att han känt så starkt att någon tittade till honom. *tänkte jag*
De hade ringt från sjukhuset och berättat att pappan hade somnat in kl ???
Men precis innan det klockslaget då pappan dog. Var ca tiden då dörren hade öppnats.
Telepati eller något annat vet inte? Pappan låg på sjukhuset och hade omöjligt kunnat
komma hem till dem.
-Tro det eller ej men det är sant. sa han.
*Oförklarligt*
*******************************************************************************************************
HUR ska man Bete sig när det händer?
Man blir så paff varje gång det händer. Döden knackar på när det passar den bäst.
Vill aldrig att det ska hända igen. Men det gör det.
Blir helt handlingsförlamad vet inte vad man ska säga. Beklagar sorgen. Räcker det verkligen?
Mina frågor är alltid de samma:
Hur ska man vara? Hur ska man bete sig? Vad ska man säga? Man vill visa att man bryr sig.
Ska man vara som vanligt? Går det att skämta är det ok att vara glad?!
Man tror alltid att folk som sörjer har andra vänner som kan hjälpa till. Vänner som de kan prata
om allt med. Visa sina känslor för utan att det blir pinsamt. Men kan man verkligen göra det?
Kanske att det ibland räcker att det vet att man KAN göra det, men man gör det inte ändå.
Hur överlever man detta? Det är ju så färskt att man inte hunnit smälta det alls.
Själv minns jag hur det var för mig när pappa gick bort.
Vi hade tyvärr inte lika bra kontakt med far som du min vän.
Men jag blev helt tom när pappa dog, för lite mer än 1 år sedan.
Det tog ett tag att förstå, inse och acceptera.
Fast jag undrar nog ändå om jag någonsin accepterar det fullt ut.
Saknaden finns där ändå. Den försvinner aldrig. Ständigt påminnd.
Ett namn, samma namn som pappa, olika situationer där man räknat
med att han finns där. Men så är inte fallet längre. Denna ständiga oro.
Man får inte ro liksom. Man är på helspänn.
Jag minns inte längre hur jag ville att folk skulle bete sig men jag vet att jag
behövde mycket tid ensam. Men att veta att människor fanns där och frågade mig:
HUR MÅR DU? det kändes väldigt bra att veta. Även om jag inte gjorde så mycket av det.
Tog kanske inte kontakt så mycket som man borde men möjligheten fanns.
Jag vet att det tar ett tag innan man förstår vidden av att mista någon man älskar.
Man kan vara som vanligt skojfrisk och glad men så helt plötsligt bara sköljer det över en.
En våg av förtvivlan, som inte går att stoppa det är bara att följa med. Låta känslorna åka
berg-och-dalbana. Ja, det är lika hemskt som på liseberg om man har svindel.
Men det går inte att stänga ute det. Man måste gå igenom det.
När man väl gjort det mår man mycket bättre.
Ligg kvar i sängen och bara gråt. Det är bearbetning det med även om du inget gör också.
Alla är olika alla gör olika saker. Ta den tid det tar. Ingen ide att rusa fram eller tillbaka.
Det kommer en dag då tårarna tar slut. Man minns det som är roligt igen.
Tiden läker verkligen alla sår. Iallafall de som jag har haft. Ingen kan springa ifrån det.
Glöm bara inte bort detta: Var tacksam för att du finns och att du kan känna.
Djupa tankar blev det idag. Sorry.
1 år har gått utan pappa
Det har varit så omtumlande och helt skakat om hela min syn på ALLT.
Visste inte ens vad jag gillade, ogillade och allt som jag trodde var självklart blev ifrågasatt av mig själv.
Det var ett djupt hål som jag inte visste hur jag skulle komma upp ur men på något sätt har jag nu klarat
det. Att komma upp ur det. Det är jättekonstigt hur man fungerar. .
Det har varit ett jobbigt år. Jag kan tänka mig att det är svårt för alla men det har inte funkat att tänka på
någon annan än mig själv.
Tankar på pappa dyker upp titt som tät. Senast nu när jag tittade på musikalen MAMMA MIA.
Den har ju inget med min pappa att göra egentligen men själva handlingen att gifta sig. Då ska man
enligt tradition visas fram till altaret av sin far.
Hon som spelade den blivande bruden visste inte vem hennes pappa var o bjöd in 3 st tänkbara kandidater.
Mammans dåvarande 3 älskare. En var ju den rätta men VEM?
Men jag kunde inte sluta tänka på min egen pappa.
Har jobbat och försökt att inte tänka på det jobbiga. Har inte varit lätt att göra annat än att försöka hålla ihop på jobbet sen för min son.
Idag tänder jag ett ljus.
Till PAPPA
Kram från din dotter
snart 1 år har gått
Hej
Idag skulle jag till ett annat ställe för att äta lunch. Jag kände det att jag inte vill ta upp sorgen
om igen det känns jobbigt, det tar emot lite att det inte är som vanligt längre. Jag är faderslös.
Men när jag kom dit fick jag 1st rosa ros av Marie o Carro (jobbarkompisar ). Då kändes väldigt fint.
Jag blev glad o all olust-känslan jag hade innan försvann. :)
Mitt hjärta värker men det är för att Jag saknar honom otroligt mycket. Pappa han var en sån varm person
men han var svår att komma in på livet tyvärr. Han jobbade massor o han gav verkligen 100% där.
Jag har alltid varit stolt att vara lik honom men pappa ville inte att vi skulle göra samma misstag som han
genom att jobba ihjäl sig. Han blev ju sjuk 1 mån efter att han fick pension. Så man börjar tänka om lite.
Livet är så skört o det kan gå fort men man ska inte glömma att man är dödlig.
Odödlighet är bara på film. När det händer en sådan sak är det så man får en tankeställare.
Jag ska inte glömma att umgås med mina vänner som verkligen har stått vid min sida.
Ytliga "vänner" kräver mycket uppmärksamhet men ger ofta inget tillbaka. Det är de Riktiga vännerna som
finns för en när det är svårt. Jag visste inte att jag hade så många vänner.
Råd från pappa.
Ta tillvara på dagar som är soliga det är de dagar som ger dig energi.
Glöm ej att vara med om livet innan livet inner ikapp dig.
Stressa av o ta det med ro.
Umgås med släkt o vänner.
Ingen mår bättre av att du ger allt av DIG till jobbet.
MVH U :|
Tänk vad tiden går fort och man mår bättre men saknaden finns ändå kvar.
Att inte glömma är viktigt.
Min far som inte finns bland oss längre.
Som en liten ängel du tittar till mig.
Bara du som vet hur det är där uppe.
Pappa i mitt hjärta som värker
Ibland kommer känslan så där helt oväntat.
Idag hälsade en fd jobbarkompis till dig och
vi minndes något som du hade gjort för honom...
Det är viktigt att du fortfarande finns kvar i minnet.
Jag tittade på bilder på dig igen och nu kan jag det
utan att falla i gråt. Men du finns i mitt hjärta ändå.
Jag vill att du ska veta det.
ÄLSKAR DIG 4-ever.
Pappa
Önskar att du var här. KRAM
Pappa jag tänker på dig
Våren betyder att du fyller år med. Tänker tända en massa ljus för dig.
15 april.
Jag älskar dig
KRAM U
Denna fina dikt som min faster U läste på begravningen...
så svårt att mista en vän
Något fint går itu
Här är jag Var är Du?
Jag vill tro att vi träffas igen.
Som en fjäril som lyfter från blomman,
som en fågel som lämnat sitt bo,
söker själen sin väg mot det höga så har jag hört,
så har jag lärt
Är det sant så vet Du det nu.
Här är jag Var är Du?
Det är svårt att mista en vän så svårt att mista en vän
Något fint går itu
Här är jag Var är Du?
Jag vill tro att vi träffas igen.
Diketn är så fin. Men man bara låter tårarna rinna.
Denna helg har jag suttit o tänkt på dig pappa igen.
Det är ändå frid i sinnet o jag vet att jag kommer må
bra när allt är klart. Jag hoppas att det blir fint väder på tisdag.
Pappa älsade sol o värme. Liksom jag. Tur att du fick oss som
kan berätta hur du var. Den bästa i världen. Omtänsam o glad.
Du vakar över mig. / U:)
Nu är det dax igen...
Idag känner jag att verkligheten är ifatt mig. Har skjutit upp att tänka på att
pappa ska ner i jorden. Men det är också en bra dag att äntligen få ro.
MEN det är det en jobbig dag. Jag har fått reda på att pappa ska urnsättas på tis.
Min sorg över att han inte finns kvar i livet är så stor. Jag vill att det ska vara klart
men sorgen kommer när man minst anar det.
Jag tittade på lite bilder av pappa och det är fortfarande ofattbart att förstå.
Varför varför varför. Önskar det var en ond dröm bara.
Tur man har nära o kära som håller en uppe. Jag vill tacka er igen.
Risken är att man glömmer att säga det men jag tänker tacksamt på
er även om jag kanske glömmer/missar att säga det.
KRAM till er ni e bäst.
God natt /U
Tårta för pappa
Pappas jobbarkompisar ska idag ha en liten stund för min pappa o de bjöd in mig.
Det blir tårta och prata minnen. Jag blir rörd till tårar men jag vill inte få rödgråtna ögon.
Tänker på dig massor min älskade pappa.
Kram din dotter.
U:)
Varför?
Visste inte att jag är så känslig. Jag trodde att det bara var att jobba på som vanligt
men icke. Tårararnar bara rann när de frågade hur jag mådde.
Begravningen gick bra men att berätta för alla som visste o inte visste var förmycket.
Det är jobbigt att prata om pappa när folk tror att han fortfarande kämpar på.
När man får mejl till jobbet o de skickat till honom med.
Men på sätt o vis finns han ju ändå kvar men inte som jag vill att han ska vara kvar.
Jag kännde att nu går jag hem o reder ute de sista innan jag börjar jobba igen.
Jag vill kunna krama honom o höra att han är stolt över mig, V & B
Han pratade alltid om sina barn.
- Har du hört det sensast om bror din? Frågade han alltid. Sen berättade han stolt.
- Har du hört det senaste om din syster? Hon har gjort si o så.
- Vad har hänt i ditt liv då?
Bowling och jobb var också ett samtalsämne. Han älskade både ock.
Önskar att man hade mer tid. Att man hade hunnit prata om allt det där man inte hann säga/fråga.
Hur ska jag kunna berätta om pappa om hans liv . (Vet ju inte ens hälften.)
Den dagen då min son frågar om sin morfar?
Hur ska man kunna berätta något som inte ens är sagt?
Jag undrar bara. Får man svar?
Jag vet man säger det man vet men det känns lite futtigt bara. Jag skulle vilja betätta mer.
Precis som i låten jag sjöng i kören.
Jag hade en gång en båt, med segel o ruf o köl.
men det var för länge sen, så länge sen.
VAR är den nu? Svara mig nu.
Jag bara undrar var är nu?
OSV
Minnena kommer o går men har jag verkligen tillräckligt med minnen?
Jag kommer alltid att vårda dem jag har men skulle vilja ha fler.
Pappa du borde skrivit en bok om ditt liv. Tänk vad bra för oss att bara ta fram
o bläddra i. Kanske något för mig själv att göra för mina barn. Vem vet.
Stoppa tiden o ge mig en kram. / U
Begravningnr 2 iår MEN den svåraste.
Pappas begravning.
Idag var det dags att ta farväl.
Solen sken så fint hemma hos oss när vi tog bilen upp till Tanum, Grebbestad.
Ville vara fin för pappa. Hur blir vädret? Kommer jag fixa detta?
Det blev svarta stövlar, knälång kjol, rutig sidenblus o Kaschmirtröja.
(Vacker som en dag om jag får säga det själv.)
När vi kom fram duggregn. :(
Men det är ju som man säger bara bra , tårar syns ej när det regnar.
Jag tog med mig mina käraste. Utan dem hade det inte gått.
Min son var med o jag kände att jag måste vara stark.
Han sjöng med i kyrkan. Jag blev förvånad över hur bra det lät. Han e ju bara 9år.
Hur visste han hur låten gick? Han har aldrig hört låten...
Orden fick han ju på pränt men melodin? Det är inte lätt att sjunga psalmer.
Att inte ge vika för tårarna var svårt. Det gick bra tills en personlig dikt lästes upp.
En dikt om vänskap. Den var så vacker att hjärtat nästan brast.*snyft
Kyrkan var smyckad med blombuketter runt kistan.
På kistan var det utsmyckat med vita liljor.
Själva grebbestad Kyrka var högtidlig o vacker i rött o grönt.
Jag o syrran m familjer, Vi hade beställt ett rött o grönt Rosenhjärta.
VACKERT som minnet efter min far.
Många hade skänkt till Cancerfonden. Det är jag glad för.
Blommor ska de som lever ha. Men jag hade inte kunnat tänka mig min pappas
begravning utan blommor.
Att alla släktingar var där kändes bra. Pappa var inte ensam. Vi tänker alla på honom.
Saknar honom enormt. Denna omtänksamma person som ryckts bort alldeles för tidigt.
Livet är inte rättvist men det går inte att ändra på.
Jag vill tacka alla för stödet jag fått.
Tack för att ni finns o att jag får vara en del av ert liv.
Det gick bra o smörgåstårtan var fin. Kaffe o dopp likaså.
Hembyggdsgården var underbar.
Alla mina frågor fick svar o jag orkade o känner mig stark.
En liten dikt.
Glädje o sorg
Att vara utan dig är sorg
Att vara med dig är lycka
Att minnas alla roliga upptåg är glädje
Att glömma tråkigheter o sorg går ej men
tiden suddar ut alla dessa o låter de blekna bort
Men glädjen finns kvar i alla dagar.
Man minns alla glada skratt som klingat
Man kommer aldrig glömma dig
Det gör att livet, sorgen, blir uthärdligt.
Om du inte fanns hade inte jag funnits
Tacksamhet för det o sov gott.
Underbara pappa. För alltid min.
PS:Jag vill tacka dig "guldklimpen" för att du älskar mig.
/ U
Tillbaka på jobbet igen
Det var ju meningen att tiden skulle stå still.
Min far hade fixat fram en sak till mig på jobbet som jag kom på som saknades på min
arbetsplats. Hjälp, vad har den tagit vägen..... letade o hittade den i ett förråd. Hemska
människa som flyttat utan att fråga/säga till mig. Den saken fick genast följa med hem.
Nu är den i säkert förvar igen. En löjlig sak kan tyckas men för mig betyde den massor.
Jag blev bara så ledsen för att det var som att det som pappa hade fixat när han levde
sopades bort när han dog. Han jobbade så hårt o gav 100% på jobbet . Han var en fixare
som gjorde mycket för andras trivsel. Men så när man är borta 2 v så sopas det bort...
lite av hans livsverk.
Igår kom minnet över mig igen. Jag bara lät tårarna rinna igen. När ska det ta slut?
Det var pga en fin sak som att en vän på jobbet ringde o beklagade sorgen.
Lite prat om hur han betytt för oss alla. Jag blev så rörd att de bryr sig. Då grät jag en skvätt.
Jag fick en rosa ros av mina vänner på jobbet också. Då blev jag glad.
Tänker på dig Pappa. / U
Hur ska man kunna leva vidare....
Sista bilden
på bättringsväg.
Min älskade pappa. Varför blev du sjuk? Det är inte rättvist. Vill inte tro
att det är sant. Jag är inte tillräckligt stor ännu. Men det Blir man aldrig.
Går inte att förbereda sig.
Men nu den 14 aug-07 somnade han in helt stilla. Vi hoppades in i det sista
att han skulle klara det . Jag önskar jag var stark som alla andra. Men jag är liten
o svag. Kämpar med gråten. Försöker att hitta på saker för att orka gå ur sängen.
Armar o ben känns som bly. Kan inte andas. Hjälp. Varför ska det vara så svårt.
Jag fanns där för min far när han hade det svårt. Det gör att jag känner mig tillfreds
med mig själv. Men saknade är ändå så stor. Tårar rinner för mina kinder när jag tänker,
aldrig mer kommer jag kunna se hans Leende ögon mot mig. Aldrig mer kommer jag kunna
höra hans goa röst. Älskar dig.
Min pappa. Han hoppades att livet skulle bli bättre för mig när jag äntligen kom ifrån...
Jag hoppas att jag aldrig dör sist. Jag kommer gå i bitar för varje som dör före mig.
3 bitar har redan försvunnit från mitt hjärta. Farmor, Farfar o Du Pappa.
Mina tankar.
Du finns i mina tankar
Du var en snäll man
Jag går i dvala o vankar
Jag vet att jag kan
Men när kommer känslan tillbaka
Jag kämpar uppför
Jag orkar tackvare mina stöttepelare
TACK till er.
Min farmor hon bakade bullar o lärde oss handarbete.
Jag var inte så gammal. När telefonsamtalet kom. Farmor är död.
Hon fick hjärtinfarkt o blev bättre men sen blev hon sämre o dog.
Jag minns begravningen, när vi gick ifrån kistan o då insåg jag att vi aldrig mer
skulle få se henne. Det var som knivar skar i mig. Vill aldrig uppleva detta igen tänkte jag.
På något sätt så reste jag mig ur denna sorg. Tyvärr minns jag inte hur det gick till.
MEN jag skulle behöva lite så´n pepptalk nu.
När min farfar dog var det väldigt svårt. Vi pratades vid per telefon VARJE torsdag under
många år. Vem skulle jag prata med nu? Det fanns ingen. Det var tomt. Det tog säkert 6mån
innan jag raderade hans nr ur min tel. Det var jobbigt. Jag älskade min farfar. Han fanns där för mig när jag hade det svårt.
Även där reste jag mig upp o gick vidare.
Men nu när min far är borta är allt så färskt i minnet. Jag försöker ta en dag i taget och andas o kämpa vidare men det kommer ta så lång tid.
Vad händer sen?
Han kommer kanske träffa Alice Timander nu. En konstig tanke kan tänkas men det är så det känns.
Astrid Lindgren o alla andra som är i himlen. För jag vägrar att tro att det är slut. Tomt o dött. Blommor kommer ju om o om igen. Det kan inte bara vara slut efter det. Nä, det tror jag inte. Varför har man annars levt o jobbat o slitigt för allt som inte betyder någonting egentligen. Nä, nu ska vi fortsätta att leva o må bra.
Välkommen till min nya blogg! Min första glimt...handlar om döden.
Livet står still just nu.... Tick tack tick men tiden fortsätter hur gärna jag än skulle vilja vrida tillbaka den.
Min far förlorade kampen mot cancern tis den 14 aug -07.
Det var så hemskt att få ett samtal om att nu är det slut. Hoppet släcktes.
Jag vet alla ska dö MEN inte min pappa, inte av en sjukdom utan av ålderdom. Kanske.
Han blev sjuk för 1år o 4 mån sedan o han har kämpat o vi gjorde allt för att hinna ikapp tiden.
Allt som vi missat säga under alla år.
Jag vet inte vad hans sista tankar var. Det gör ont. Hade velat vara där men ändå inte.
Träffade honom sista gången på söndagen. Hans vackra ögon är de som jag minns. Pappa var så lycklig att jag hittat "Guldklimpen" som pappa döpt honom till. *ler
Jag ringde honom på måndagen efter jobbet. Då visste jag inte att det var Sista gången.
Han ville inte sluta prata trots att han hade svårt att prata.
Hans sista ord till mig var " JAG ÄLSKAR DIG MYCKET, MYCKET, MYCKET.
Är så rädd att jag ska glömma det.
Jag saknar min Älskade pappa. Vila i frid. Vaka över mig.
SORGARBETE.
Jag känner inte igen mig själv längre. Jag har alltid varit en person som är GLAD o possitiv.
Men man vet inte hur man ska vara, hur man ska bete sig. STOPPA TIDEN!!!
Men tiden fortsätter ju ändå men man vill bara ligga i sängen under täcket o vänta tills alla tårar slutar att rinna.
Låt min tomma känsla rinna bort med min tårar. Jag vill bara komma ur detta svarta hål.
Jag slipper ju ta en massa beslut men det är som att man inte finns längre. Man är förändrad.
En hemsk Erfarenhet rikare. *vill inte ha den.
Nu inser jag att jag vad man kanske borde ha gjort mer för andra när deras nära o kära försvunnit.
Visst är det konstigt?!
Tack vare att min far blev sjuk i canser kom jag på att livet är skört o man måste leva NU.
Inte skjuta upp allt till imorgon. Då kan det vara försent.
Jag vet inte om alla förstår hur svårt det är att se sin pappa tyna bort på kort tid o man kan inget göra mer än att finnas där o hoppas in i det sista. Hoppet är det sista som överger en. En klycha som är utsliten men som ändå är så sann. Jag bestämde mig att ändra mitt eget liv när pappa blev dålig. Ta mig ur ett destruktivt förhållande o se lyckan le mot mig. Jag förtjänar att må bra. Är på god väg nu. Men så kom detta. :(
Det är i sådana här stunder som man märker vilka ens vänner är. Verkligen Sanna vänner.
Min älskling (som ä r rädd för sjukhus) Han följde med o satt hos mig o pappa. TACK!
Min Älskade Syster o man. Finns här trots att de har egen sorg. TACK för att ni finns här för mig.
Min bror som skriver så fina bloggar. Du vet att jag tänker på dig med. Tack för at du finns.
Sen alla mina släktingar o vänner.
Vårda dina vänner för du kan behöva dem en dag...
Rinner o blöter ner mina kinder
Tårar av lycka för att du var min FAR
Tårar av sorg för att du inte finns längre
Tårar, av silver o salt
Tårar kommer överallt.
Tur att det regnar så de ej syns...
Hoppades på ett lyckligt slut. / U
