Drömmar? Mardröm eller bara tankar som skenar iväg?
Vaknade idag o minns min konstiga dröm.
Jag drömde om ett stort rum. Ett lååångt skrivbord. Vita stolar o ett vapenskåp. Det var dagtid.
Jag kännde att jag var hotad.Att man stod i en situation där man fick trycka på ett larm.
Men det fanns inga människor där. Såg ingen. Men det var obehagligt. Mitt på dagen.
Det var helmysko. Varför?
Det är så underligt ibland när man vaknar med en olust-känsla i magen av oro.
Var kommer det ifrån. Är det hjärnan som spelar en ett spratt? Hur kan något kännas
så verkligt?
Det händer ibland att man vaknar av att man skrattar. Men även har hänt att man vaknar
o gråter. Jag drömde om min farfar o han sa adjö. Det var hemskt men ännu värre var att
vakna o inse att han verkligen är borta.
Finns det verkligen saker som SANNDRÖMMAR?
Eller är det bara en vision om hur man vill att det ska bli o man gör omedvetet sådana val
i livet som gör att det verkligen slår in? Som en romantiker man ändå är så kanske man vill
tro. Och tro kan flytta berg. Vilja av stål. Klyschor kan tänkas men ändå sanna sådana.
Lite drömmtydning kanske inte hade varit så fel....
Sov gott alla :)
