3 generationen
Igår upptäckte jag att mina 1a yngel har fått yngel. Stolt man blir.
Men jag visste inet att de började så tidigt. Inte som vi människor.
Dessa guppy la jag i ett eget akvarium.
Det blev 20 st, varav 3 dog,
10 st blev hanar och 7st honor.
Killarna är blå/orange
tjejerna, antingen gul, blå och/eller prickig fena.
Sen har jag även fått platy yngel, men de är kvar i stora akvariet.
För de var för snabba att gömma sig, så de får klara sig själva.
Lånade böcker om akvariefiskar. Intresset har vuxit. Det är avkoppling att sitta o bara observera dem.
Det är inte så jobbigt att byta vatten heller. Går på en kvart om man vill.
Guldklimpen lever
Tro, hopp o kärlek. Det är sannerligen vad jag känner för min "guldklimp"
Du finns där för mig stöttar o hjälper. Ingen trist vardag som kan komma o förstöra för oss.
Jul o nyår.... Du gillar ju inte jul så jag tänkte att vi firar januari istället... Den är ju så trist ändå.
Förberedelsena före jul är så stressig att man inte hinner med den så nu lagom till januari har man hunnit ikapp sig. Vad säger du o det?
Tack för alla härliga promenader, Ljusmys o kvällsmackor.
Fast du inte är här hos mig nu finns du i mitt hjärta o där har du en stor plats.
Älskar din goa röst..... talk to me like lovers do. I love you.
Vill finnas i ditt liv :)
Moster
Lilla J o Store E. Inte stor stor men större iallafall.
Trots att de håller låda o inte låter mor o far sova är det underverk som ska hyllas.
Man blir lycklig o rörd vid hjärtat när man håller dem i famnen.
Nu e det ingen återvändo längre. De finns i mitt hjärta o där kommer de stanna.
Tack syrran Love You :)
Inga mer kriser tack...Nytt år
Det har inte varit ett lätt år 2007.
1.Pappa som gick bort efter en lång kamp mot cancer.
2.Separation
3.ny lägenhet
4.begravning
5.bilolycka för nära personer, gick bra men chocken sitter kvar. Livet är kort.
Det blev för mycket.
Jag är i ett vägskäl i mitt liv.... var ska man gå? Hur ska livet bli nu då? Hur klarar man sig?
Många frågor som man trodde sig ha svar på men så händer det som inte får hända.
Allt på en gång. Varför blir det alltid så? Eller är man bara mer mottaglig.
Hela ens liv vänds upp o ner. Man trodde sig ha svar på alla frågor. Hjälp, vad hände sen?
35års kris ??? Så hemskt som detta är så vill jag inte ha 40, 45, 50 års kris de måste ju vara ännu värre.
Men det är nog så att man måste ta tag i sina problem 1 i taget och sen löser det sig. Ja, så måste jag tro.
Ett brutet ben ser man men inte ett brustet hjärta. Man tillåter så mycket, som inte borde.
Jag ska inte mer lita på andra. Ja, inte så blåögt iallafall. Kärleken e blind säger de ju men
förnuft, förnuft glöm ej det.
Jag vill må bra. Och det kommer jag att göra men det tar en stund bara. Skynda lååångsamt.
Just idag e det ok. Men imorgon vet jag inte. Det kommer o går så man får ta en dag i taget.
Älska livet- bla ha
