Välkommen till min nya blogg! Min första glimt...handlar om döden.
Min första glimt... handlar om döden.
Livet står still just nu.... Tick tack tick men tiden fortsätter hur gärna jag än skulle vilja vrida tillbaka den.
Min far förlorade kampen mot cancern tis den 14 aug -07.
Det var så hemskt att få ett samtal om att nu är det slut. Hoppet släcktes.
Jag vet alla ska dö MEN inte min pappa, inte av en sjukdom utan av ålderdom. Kanske.
Han blev sjuk för 1år o 4 mån sedan o han har kämpat o vi gjorde allt för att hinna ikapp tiden.
Allt som vi missat säga under alla år.
Jag vet inte vad hans sista tankar var. Det gör ont. Hade velat vara där men ändå inte.
Träffade honom sista gången på söndagen. Hans vackra ögon är de som jag minns. Pappa var så lycklig att jag hittat "Guldklimpen" som pappa döpt honom till. *ler
Jag ringde honom på måndagen efter jobbet. Då visste jag inte att det var Sista gången.
Han ville inte sluta prata trots att han hade svårt att prata.
Hans sista ord till mig var " JAG ÄLSKAR DIG MYCKET, MYCKET, MYCKET.
Är så rädd att jag ska glömma det.
Jag saknar min Älskade pappa. Vila i frid. Vaka över mig.
SORGARBETE.
Jag känner inte igen mig själv längre. Jag har alltid varit en person som är GLAD o possitiv.
Men man vet inte hur man ska vara, hur man ska bete sig. STOPPA TIDEN!!!
Men tiden fortsätter ju ändå men man vill bara ligga i sängen under täcket o vänta tills alla tårar slutar att rinna.
Låt min tomma känsla rinna bort med min tårar. Jag vill bara komma ur detta svarta hål.
Jag slipper ju ta en massa beslut men det är som att man inte finns längre. Man är förändrad.
En hemsk Erfarenhet rikare. *vill inte ha den.
Nu inser jag att jag vad man kanske borde ha gjort mer för andra när deras nära o kära försvunnit.
Visst är det konstigt?!
Tack vare att min far blev sjuk i canser kom jag på att livet är skört o man måste leva NU.
Inte skjuta upp allt till imorgon. Då kan det vara försent.
Jag vet inte om alla förstår hur svårt det är att se sin pappa tyna bort på kort tid o man kan inget göra mer än att finnas där o hoppas in i det sista. Hoppet är det sista som överger en. En klycha som är utsliten men som ändå är så sann. Jag bestämde mig att ändra mitt eget liv när pappa blev dålig. Ta mig ur ett destruktivt förhållande o se lyckan le mot mig. Jag förtjänar att må bra. Är på god väg nu. Men så kom detta. :(
Det är i sådana här stunder som man märker vilka ens vänner är. Verkligen Sanna vänner.
Min älskling (som ä r rädd för sjukhus) Han följde med o satt hos mig o pappa. TACK!
Min Älskade Syster o man. Finns här trots att de har egen sorg. TACK för att ni finns här för mig.
Min bror som skriver så fina bloggar. Du vet att jag tänker på dig med. Tack för at du finns.
Sen alla mina släktingar o vänner.
Vårda dina vänner för du kan behöva dem en dag...
Rinner o blöter ner mina kinder
Tårar av lycka för att du var min FAR
Tårar av sorg för att du inte finns längre
Tårar, av silver o salt
Tårar kommer överallt.
Tur att det regnar så de ej syns...
Hoppades på ett lyckligt slut. / U
Livet står still just nu.... Tick tack tick men tiden fortsätter hur gärna jag än skulle vilja vrida tillbaka den.
Min far förlorade kampen mot cancern tis den 14 aug -07.
Det var så hemskt att få ett samtal om att nu är det slut. Hoppet släcktes.
Jag vet alla ska dö MEN inte min pappa, inte av en sjukdom utan av ålderdom. Kanske.
Han blev sjuk för 1år o 4 mån sedan o han har kämpat o vi gjorde allt för att hinna ikapp tiden.
Allt som vi missat säga under alla år.
Jag vet inte vad hans sista tankar var. Det gör ont. Hade velat vara där men ändå inte.
Träffade honom sista gången på söndagen. Hans vackra ögon är de som jag minns. Pappa var så lycklig att jag hittat "Guldklimpen" som pappa döpt honom till. *ler
Jag ringde honom på måndagen efter jobbet. Då visste jag inte att det var Sista gången.
Han ville inte sluta prata trots att han hade svårt att prata.
Hans sista ord till mig var " JAG ÄLSKAR DIG MYCKET, MYCKET, MYCKET.
Är så rädd att jag ska glömma det.
Jag saknar min Älskade pappa. Vila i frid. Vaka över mig.
SORGARBETE.
Jag känner inte igen mig själv längre. Jag har alltid varit en person som är GLAD o possitiv.
Men man vet inte hur man ska vara, hur man ska bete sig. STOPPA TIDEN!!!
Men tiden fortsätter ju ändå men man vill bara ligga i sängen under täcket o vänta tills alla tårar slutar att rinna.
Låt min tomma känsla rinna bort med min tårar. Jag vill bara komma ur detta svarta hål.
Jag slipper ju ta en massa beslut men det är som att man inte finns längre. Man är förändrad.
En hemsk Erfarenhet rikare. *vill inte ha den.
Nu inser jag att jag vad man kanske borde ha gjort mer för andra när deras nära o kära försvunnit.
Visst är det konstigt?!
Tack vare att min far blev sjuk i canser kom jag på att livet är skört o man måste leva NU.
Inte skjuta upp allt till imorgon. Då kan det vara försent.
Jag vet inte om alla förstår hur svårt det är att se sin pappa tyna bort på kort tid o man kan inget göra mer än att finnas där o hoppas in i det sista. Hoppet är det sista som överger en. En klycha som är utsliten men som ändå är så sann. Jag bestämde mig att ändra mitt eget liv när pappa blev dålig. Ta mig ur ett destruktivt förhållande o se lyckan le mot mig. Jag förtjänar att må bra. Är på god väg nu. Men så kom detta. :(
Det är i sådana här stunder som man märker vilka ens vänner är. Verkligen Sanna vänner.
Min älskling (som ä r rädd för sjukhus) Han följde med o satt hos mig o pappa. TACK!
Min Älskade Syster o man. Finns här trots att de har egen sorg. TACK för att ni finns här för mig.
Min bror som skriver så fina bloggar. Du vet att jag tänker på dig med. Tack för at du finns.
Sen alla mina släktingar o vänner.
Vårda dina vänner för du kan behöva dem en dag...
Rinner o blöter ner mina kinder
Tårar av lycka för att du var min FAR
Tårar av sorg för att du inte finns längre
Tårar, av silver o salt
Tårar kommer överallt.
Tur att det regnar så de ej syns...
Hoppades på ett lyckligt slut. / U
Kommentarer
Postat av: Vikkan
Så fint...tårarna bara rinner!
Älskar dig syrran!
Trackback
