Begravningnr 2 iår MEN den svåraste.

Pappas begravning.

Idag var det dags att ta farväl. 
Solen sken så fint hemma hos oss när vi tog bilen upp till Tanum, Grebbestad.
 
Ville vara fin för pappa. Hur blir vädret? Kommer jag fixa detta?
Det blev svarta stövlar, knälång kjol, rutig sidenblus o Kaschmirtröja.
(Vacker som en dag om jag får säga det själv.)
När vi kom fram duggregn. :(
 Men det är ju som man säger bara bra , tårar syns ej när det regnar.

Jag tog med mig mina käraste. Utan dem hade det inte gått.
Min son var med o jag kände att jag måste vara stark.
Han sjöng med i kyrkan. Jag blev förvånad över hur bra det lät. Han e ju bara 9år.
Hur visste han hur låten gick? Han har aldrig hört låten...
Orden fick han ju på pränt men melodin? Det är inte lätt att sjunga psalmer.

Att inte ge vika för tårarna var svårt. Det gick bra tills en personlig dikt lästes upp.
En dikt om vänskap. Den var så vacker att hjärtat nästan brast.*snyft

Kyrkan var smyckad med blombuketter  runt kistan.
 På kistan var det utsmyckat med vita liljor. 
Själva grebbestad Kyrka var högtidlig o vacker i rött o grönt.
Jag o syrran m familjer, Vi hade beställt ett rött o grönt Rosenhjärta.
 VACKERT som minnet efter min far.
Många hade skänkt till Cancerfonden. Det är jag glad för.
Blommor ska de som lever ha. Men jag hade inte kunnat tänka mig min pappas
begravning utan blommor.

Att alla släktingar var där kändes bra. Pappa var inte ensam. Vi tänker alla på honom.
Saknar honom enormt. Denna omtänksamma person som ryckts bort alldeles för tidigt.
Livet är inte rättvist men det går inte att ändra på.

Jag vill tacka alla för stödet jag fått.
Tack för att ni finns o att jag får vara en del av ert liv.

Det gick bra o smörgåstårtan var fin. Kaffe o dopp likaså.
Hembyggdsgården var underbar.
Alla mina frågor fick svar o jag orkade o känner mig stark.

En liten dikt.

Glädje o sorg
Att vara utan dig är sorg
Att vara med dig är lycka
Att minnas alla roliga upptåg är  glädje
Att glömma tråkigheter o sorg går ej men
tiden suddar ut alla dessa o låter de blekna bort
Men glädjen finns kvar i alla dagar.

Man minns alla glada skratt som klingat
Man kommer aldrig glömma dig
Det gör att livet, sorgen, blir uthärdligt.
Om du inte fanns hade inte jag funnits
Tacksamhet för det o sov gott.
Underbara pappa. För alltid min.

PS:Jag vill tacka dig "guldklimpen" för att du älskar mig.

/ U


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0