Varför?
Försökte jobba men döden kom imellan.
Visste inte att jag är så känslig. Jag trodde att det bara var att jobba på som vanligt
men icke. Tårararnar bara rann när de frågade hur jag mådde.
Begravningen gick bra men att berätta för alla som visste o inte visste var förmycket.
Det är jobbigt att prata om pappa när folk tror att han fortfarande kämpar på.
När man får mejl till jobbet o de skickat till honom med.
Men på sätt o vis finns han ju ändå kvar men inte som jag vill att han ska vara kvar.
Jag kännde att nu går jag hem o reder ute de sista innan jag börjar jobba igen.
Jag vill kunna krama honom o höra att han är stolt över mig, V & B
Han pratade alltid om sina barn.
- Har du hört det sensast om bror din? Frågade han alltid. Sen berättade han stolt.
- Har du hört det senaste om din syster? Hon har gjort si o så.
- Vad har hänt i ditt liv då?
Bowling och jobb var också ett samtalsämne. Han älskade både ock.
Önskar att man hade mer tid. Att man hade hunnit prata om allt det där man inte hann säga/fråga.
Hur ska jag kunna berätta om pappa om hans liv . (Vet ju inte ens hälften.)
Den dagen då min son frågar om sin morfar?
Hur ska man kunna berätta något som inte ens är sagt?
Jag undrar bara. Får man svar?
Jag vet man säger det man vet men det känns lite futtigt bara. Jag skulle vilja betätta mer.
Precis som i låten jag sjöng i kören.
Jag hade en gång en båt, med segel o ruf o köl.
men det var för länge sen, så länge sen.
VAR är den nu? Svara mig nu.
Jag bara undrar var är nu?
OSV
Minnena kommer o går men har jag verkligen tillräckligt med minnen?
Jag kommer alltid att vårda dem jag har men skulle vilja ha fler.
Pappa du borde skrivit en bok om ditt liv. Tänk vad bra för oss att bara ta fram
o bläddra i. Kanske något för mig själv att göra för mina barn. Vem vet.
Stoppa tiden o ge mig en kram. / U
Visste inte att jag är så känslig. Jag trodde att det bara var att jobba på som vanligt
men icke. Tårararnar bara rann när de frågade hur jag mådde.
Begravningen gick bra men att berätta för alla som visste o inte visste var förmycket.
Det är jobbigt att prata om pappa när folk tror att han fortfarande kämpar på.
När man får mejl till jobbet o de skickat till honom med.
Men på sätt o vis finns han ju ändå kvar men inte som jag vill att han ska vara kvar.
Jag kännde att nu går jag hem o reder ute de sista innan jag börjar jobba igen.
Jag vill kunna krama honom o höra att han är stolt över mig, V & B
Han pratade alltid om sina barn.
- Har du hört det sensast om bror din? Frågade han alltid. Sen berättade han stolt.
- Har du hört det senaste om din syster? Hon har gjort si o så.
- Vad har hänt i ditt liv då?
Bowling och jobb var också ett samtalsämne. Han älskade både ock.
Önskar att man hade mer tid. Att man hade hunnit prata om allt det där man inte hann säga/fråga.
Hur ska jag kunna berätta om pappa om hans liv . (Vet ju inte ens hälften.)
Den dagen då min son frågar om sin morfar?
Hur ska man kunna berätta något som inte ens är sagt?
Jag undrar bara. Får man svar?
Jag vet man säger det man vet men det känns lite futtigt bara. Jag skulle vilja betätta mer.
Precis som i låten jag sjöng i kören.
Jag hade en gång en båt, med segel o ruf o köl.
men det var för länge sen, så länge sen.
VAR är den nu? Svara mig nu.
Jag bara undrar var är nu?
OSV
Minnena kommer o går men har jag verkligen tillräckligt med minnen?
Jag kommer alltid att vårda dem jag har men skulle vilja ha fler.
Pappa du borde skrivit en bok om ditt liv. Tänk vad bra för oss att bara ta fram
o bläddra i. Kanske något för mig själv att göra för mina barn. Vem vet.
Stoppa tiden o ge mig en kram. / U
Kommentarer
Trackback
