Life4U2see

Tiden har gått så fort men ändå så långsamt. 
Det har varit så omtumlande och helt skakat om hela min syn på ALLT.
Visste inte ens vad jag gillade, ogillade och allt som jag trodde var självklart blev ifrågasatt av mig själv.
Det var ett djupt hål som jag inte visste hur jag skulle komma upp ur men på något sätt har jag nu klarat
det. Att komma upp ur det. Det är jättekonstigt hur man fungerar. .
Det har varit ett jobbigt år. Jag kan tänka mig att det är svårt för alla men det har inte funkat att tänka på
någon annan än mig själv.

Tankar på pappa dyker upp titt som tät. Senast nu när jag tittade på musikalen MAMMA MIA.
Den har ju inget med min pappa att göra egentligen men själva handlingen att gifta sig. Då ska man
enligt tradition visas fram till altaret av sin far.
Hon som spelade den blivande bruden visste inte vem hennes pappa var o bjöd in 3 st tänkbara kandidater.
Mammans dåvarande 3 älskare. En var ju den rätta men VEM? 
Men jag kunde inte sluta tänka på min egen pappa. 

Har jobbat och försökt att inte tänka på det jobbiga. Har inte varit lätt att göra annat än att försöka hålla ihop på jobbet  sen för min son.


Idag tänder jag ett ljus.

Till PAPPA



Kram från din dotter