snart 1 år har gått
Hej
Idag skulle jag till ett annat ställe för att äta lunch. Jag kände det att jag inte vill ta upp sorgen
om igen det känns jobbigt, det tar emot lite att det inte är som vanligt längre. Jag är faderslös.
Men när jag kom dit fick jag 1st rosa ros av Marie o Carro (jobbarkompisar ). Då kändes väldigt fint.
Jag blev glad o all olust-känslan jag hade innan försvann. :)
Mitt hjärta värker men det är för att Jag saknar honom otroligt mycket. Pappa han var en sån varm person
men han var svår att komma in på livet tyvärr. Han jobbade massor o han gav verkligen 100% där.
Jag har alltid varit stolt att vara lik honom men pappa ville inte att vi skulle göra samma misstag som han
genom att jobba ihjäl sig. Han blev ju sjuk 1 mån efter att han fick pension. Så man börjar tänka om lite.
Livet är så skört o det kan gå fort men man ska inte glömma att man är dödlig.
Odödlighet är bara på film. När det händer en sådan sak är det så man får en tankeställare.
Jag ska inte glömma att umgås med mina vänner som verkligen har stått vid min sida.
Ytliga "vänner" kräver mycket uppmärksamhet men ger ofta inget tillbaka. Det är de Riktiga vännerna som
finns för en när det är svårt. Jag visste inte att jag hade så många vänner.
Råd från pappa.
Ta tillvara på dagar som är soliga det är de dagar som ger dig energi.
Glöm ej att vara med om livet innan livet inner ikapp dig.
Stressa av o ta det med ro.
Umgås med släkt o vänner.
Ingen mår bättre av att du ger allt av DIG till jobbet.
MVH U :|
Tänk vad tiden går fort och man mår bättre men saknaden finns ändå kvar.
Att inte glömma är viktigt.
